Jag har försökt följa alla goda råd jag läst i böcker, på internet och i tidningar. Helt förlitat mig på andras erfarenheter. Jag blandade vitlök och örter i Jacobs hemmagjorda barnmats pureér för att "kittla hans smaklökar". Men att mata en ettåring är totalt oförutsägbart. Vissa dagar vill han knappt äta något alls, andra dagar äter han upp halva min smörgås med tysk pepparsalami efter sin egen frukost. Allt för ofta tycker jag att jag tillbringar lång tid med att förbereda mat som han tar en tugga av och spottar ut. Hur kommer det sig att han gladeligen äter en näve sand men inte tycker om pannkakor!?
I morses läste jag en lång artikel där reportern försökte reda ut hur det kom sig att trots dyra gör-din-egen-barmat-maskiner äter hans mest bara ost och frusa ärtor. En typisk "fussy eater" som kastar med maten, men satte i sig en skål med hundmat när igen såg. Familjen hade rådfrågat Jo Frost, supernannyn som kom med strikta regler. Själv skrev jag en lista på allt som Jacob faktiskt tycker om och den blev förvånansvärt lång. Listan med vad han vägrar att äta hade bara tre punkter: potatis i sig självt (t.ex. kokt, bakad eller mosad), äggiga maträtter (som pannkaka, fattiga riddare och omelett) samt paprika och kokta grönsaker.
Min poäng är kanske att det blir bra tillslut. Vi gör vårt bästa och det finns alltid de som är värre, som Jo Frosts senaste uppdrag i hennes lilla tv-show, ungen som bara åt fyllda kex - i fem år! Det finns inga universella tips hur man uppfostrar sina barn som fungerar på alla. Den erfarenheten har jag skaffat mig själv.
Frisk och sund liten grabb med härligt knubb
jag behöver inte oroa mig, egentligen.
No comments:
Post a Comment