Friday 7 October 2011

Minne som en guldfisk.

Jag måste få skriva ur mig lite frustration. Det är mig själv jag är arg på. Idag glömde jag av en jätteviktig grej. Jag missade Jacobs vaccinationstid. Han måste vaccineras innan vi åker till Turkiet. Grejen är att jag hade veckor på mig att fixa detta, men glömde av det gång på gång så det blev i sista stund som vanligt.

Men hur kunde jag? Något som var så viktigt. Jag glömmer saker hela tiden. Stora som små, livsviktiga som stunt det spelar ingen roll. Jag kan gå till affären för att köpa bröd och komma hem med mjölk. Biblioteksböcker är omöjligt. Det fattas alltid något hemma, mjölk? Nej oj då det glömde jag visst. Tandkräm? Näe det har vi inte. Tvätt, bokingar, telefonsamtal, ja allt. Jag har skickat iväg brev utan adress på... Om jag får för mig att äta nyttigt från och med nu efter en söt sliskig vecka kommer jag glömma av det efter några dagar och baka muffins. Rutiner har jag inga för de kommer jag inte ihåg. 

Minnet är väldigt selektivt och saknar helt prioriteringssystem. Trots att jag mycket väl vet hur mitt minne fungerar följer jag inte reglerna. Skriver jag inte ner något kommer jag aldrig ihåg det! Jag minns i bilder. Alla nummer alla tider och födelsedagar är i bilder. Problemet är när jag glömmer att skriva ner saker. Och man kan inte skriva ner allt, "koka kycklingen för den går ut i morn". Jag skulle ha ett hus fullt i post-it-lappar.

Finns det bot för glömska människor? Jag skulle kunna skaffa mig en almanacka. Men den glömmer jag att skriva i. Sen glömmer jag att titta i den.

Och nu glömde jag bort vad det var mer jag skulle skriva...

No comments:

Post a Comment